Hällevik – Tärnö

Söndag

Ni kommer få det gungig där ute! sa en man som stod på bryggan och pratade med våra båtgrannar, när vi skulle kasta loss. Man blir lurad här inne i hamnen när det ser så lugnt ut. Mannen hade kommit i motorbåt någonstans ifrån och det hade visst varit en vådlig färd.

Vi som kommit i nästan bleke dagen innan, hade svårt att tro honom men när vi kryssat ut från viken fick vi kryssa oss fram i ganska höga vågor från sydost. Vi såg en båt som förlist och låg på sidan vid Björke Nabben, det såg lite otäckt ut men vi såg inga människor i närheten så vi hoppas att de hade fått hjälp.

Vi såg redan i går att det var många båtar ute på Hanö, så vi hade bestämt oss för att gå till Tärnö istället efter tips från Karlshamnsbåten vi träffade i Kristianopel, så vi rundande udden förbi Nogersund och hamnade i dimma! Vi såg inte många meter från båten, men visste att vi hade två båtar snett framför oss på samma kurs. Hanö såg vi inte i tjockan och vågorna fortsatte att rulla oss från sida till sida. ibland siktade vi de andra båtarna och ibland såg vi ingenting. Bra i det läget att se de andra på AIS, men vi visste ju inte om det skulle dyka upp något annat flytetyg i närheten av oss.

Plötslig siktade vi något mörkt framför oss, vi hade kommit fram till Tärnö och när vi rundande nordöstra udden var plötsligt dimman och vågorna försvunna och vi kunde se det som fanns omkring oss igen OCH vi lyckades knipa den lediga kryssarklubbsbojen.

Reidar pumpade upp gummibåten och efter middagen kunde vi ta den in till land och ta en promenad runt om på ön som bla gick till högsta punkten- med en fyrbyggnad av trä och en vidunderlig utsikt över Hanöbukten där dimman nu lättat och vågorna lagt sig igen.

    

Seglingen ut till Tärnö tog på våra krafter, men det var det värt för det var en fin liten idyllisk plats nära Karlshamn väl värd att besöka.