Mot Karlshamn? Vi har lugn sydostvind, ska vi inte ta och passa på och åka till Hanö eller kanske lite längre?
Så fick det bli, vi hissade upp vår Code Zero och satte kurs mot Hanö. Hanöbukten låg lugn och vi tuffade på i maklig takt med vinden snett bakifrån, solade, lagade lunch, lyssnade på ljudböcker och pysslade med lite ditt och datt som man gör när man har några timmar på sig och någonstans under vägen så kom någon av oss på en ny idé- När det är så här lugnt och fint kan i väl fortsätta förbi Hanö och gå till Hällevik så tar vi Hanö i morgon på tillbakavägen….
Sagt och gjort, vi fortsatte och kom framåt eftermiddagen fram till Hällevik, som är en fd fiskeby som numera har blivit badort. Det var en ganska grund insegling som inte var så mycket utprickad men i hamnbeskrivningen vi läste skulle man se upp för ett grund precis vid inloppet och att gästplatserna var innanför pirarna och vid nocken på ett par bryggor.
Vi tog en plats på en bryggnock och när vi kommit iordning tog vi en promenad ner till själva byn. Där visade det sig att man gjort nya gästbryggor närmare själva byn sedan vår hamnbok trycktes. Man betalade i en automat vid det stängda hamnkontoret. Det fanns en stor Ica-butik där en del av butiken var en Watski avdelnig, och Reidar som alltid är i behov av någon liten bra att ha båtgrej hittade både koppartråd till ankarspelet och ett litet block han behövde.
Till fiskaffären var det lång kö, dels för att folk höll avstånd i kön och dels för att bara några fick vara i butiken samtidigt, den skulle stänga om en halvtimma och vi ville gå till restaurangen i hamnen och äta så vi insåg att vi inte skulle få någon färsk fick den här gången heller.
På Dagmars fisk och rökeri fick vi vänta en halvtimme på ett bord i deras bar i en bakgårdsträdgård men utsikt över hamnen med lite gott i glasen. Sen blev det räkmacka till kaptenen och en sallad med räkor och alldeles för mycket quinoa i till hopp- i-landkallan.
Efter middag tog vi en tur ut på de nya gästhamnsbryggorna innan vi tog en promenad tillbaka till vår brygga. Från campingen hördes musik från en fest och på himlen var det en riktigt full måne.
Vinden har äntligen lugnat sig när vi kastar loss från brygga och styr mot nya äventyr söderut för att gå mot Karlskrona. Vi har ju varit i Karlskrona flera gånger tidigare så den här gången ville vi hitta en för oss ny pärla, vi hade flera förslag på ställen som Torhamn, en naturhamn vi sett vid Svanö eller kryssarklubbsbojen vid Senoren kanske?
Ute i Kalmarsund får vi bleke och kör motorn nedåt Sandhamn tills vinden ökar så vi kan slöra ner mot utlängan, sen sträcker vi i den smala leden som går förbi Torhamn mot Senoren.
Det blev till slut Aspö söder om Karlskrona som blev vår natthamn, drottningsskär. Där huserar en liten båtklubb som har några gästplatser, det är en vacker fredagskväll i Juli och hamnen är fylld med båtar som vi uppfattar är medlemmar i båtklubben, men vi får en bra ledig plats vid en liten fiskebåt.
Vi fixar lite middag och sen går vi till den lilla byns ica affär och fyller på kylen med olika mjölkprodukter, bröd och grönt innan vi tar en kort promenad till Aspös sevärdhet Drottningkastellet, en försvarsanläggning från slutet av 1600 talet. Hit går turbåtar från stan men när vi kom var det stängt så vi kom inte in i själva huset, men vi kunde strosa runt fritt på gården runtomkring.
När vi lämnar Byxelkrok har vi gjort en “Väder-Routing”. Vinden skall först vara SO och sedan vrida över Syd till SV. Därför börjar vi med att gå för BB mot fastlandssidan och tänker passera norr om Blå Jungfrun. När vinden går över till SV så kan vi fortsätta för SB halsar. När vi kommer till Blå Jungfrun så mojnar det först och vi får göra två korta slag.
Sedan kommer vi precis förbi och vinden vrider nu till SV. Det är inte ofta vi kommit så här nära.
Lugn segling ner till Timmernabben där vi får en fin solig kväll i en ganska tom hamn. Nabbens fisk har redan stängt så vi får ingen färsk fisk men Reidar lånar en cykel och tar en tur och jag tar en promenad till Gabriels keramik och köper ett par till av de temuggar vi köpte där för något år sen.
söndag
Timmernabben- Kalmar
Ganska svag vind när vi startar på förmiddagen för att gå ner till Kalmar. SV vinden fortsätter och likaså vår kryss söderut. Strax före Rävsudden ökar vinden. Det är lite båtar ute tycker vi, men på Ölandsbron står trafiken stilla- det är ju söndag och mångas semester är slut… Jag lägger upp en bild på mina sociala medier för att skoja lite- texten: Dagens trafikrapport: stillastående trafik på Ölandsbron, under bron fri fart 🙂
Hamnen i Kalmar har många lediga platser- är vi så tidiga den här gången? Vi lägger till nedanför köpcentret Baronen som vanligt utan att behöva trängas med Arconan som ligger närmast men lucka emellan…
Hamnkaptenen kommer och tar betalt, i Corona tiderna som råder har de stängt turistinformationen och hon har kontoret på fickan, som hon säger. Reidar räknar båtarna i hamnen på kvällen och får det till ett 20 tal. Hamnkaptenen berättar att de tappar 60% av normal beläggning då väldigt lite Tyska, Danska och Polska båtar inte kommit i år.
Vi tar en liten shoppingrunda och äter lunch och lite senare tar vi en promenad runt i Kalmar som känns ovanligt folktomt och faktiskt lite trist.
När vi åker nästa dag är hamnen nästan tom
tisdag
Kalmar – Bergkvara
Svag SO när vi lämnar Kalmar och vi sträcker söderut med tanken att komma till Kristianopel, men ca 5M före Bergkvara vrider det till S och ökar i styrka samtidigt som vågorna vi har emot oss växer till och sköljer över däck och till och med ner i sittbrunnen. Vi tar 2 rev och rullar in focken lite och bestämmer oss för att gå till Bergkvara istället.
Vägen in till hamnen där är ganska lång och väl utprickad då där är många grund på sidorna. Vi går nästan ända in till hamnpiren innan vi kan ta ner vårt segel och har tur som får sista platsen bakom piren. Det är kraftig sidvind just när vi ska lägga till och jag är mycket tacksam för en båtgranne från Schweitz som hjälper mig med tamparna i fören.
När vi fått fast tamparna och fått på segelkapellen går jag ner i båten och får en liten överraskning. Fördäcksluckan har varit ställd i vädringsläge och ventilen i förpiken har inte varit stängd- hela kojen har förvandlats till vattensäng, ja det har tom kommit in vatten i garderoben så alla kläder därinne är blöta och får hängas i salongen på tork och alla dynor och sängkläder åker ut på däcket för att torka….och jag får hitta en annan säng att sova i efter kvällspromenaden.
Bergkvara är ett litet samhälle med en stor camping som också tar betalt för hamnplatserna. Där finns en liten butik och en minigolfbana och campinggästerna har tillgång till en liten pool där barn kan bada. Det här är tredje gången vi är här, det var en slump att vi kom hit första gången men då tyckte vi det var en trevlig lite hamn. Det är det väl fortfarande men det märks att inte båtgästerna man satsar på här.
Vi tar en kvällspromenad i samhället och tittar oss omkring och senare på kvällen upptäcker vi att vi inte har någon fungerande belysning på babordssidan.
Det blir en gungig natt, då vågorna drar in runt hamnpiren och väderprognoserna säger att det ska bli kraftiga västliga vindar ett par dagar framöver. Vi tycker det då är bättre att åka till Kristianopel för att få mer lä och invänta lugnare väder, så vi ställer klockan och åker tidigt på morgonen..
onsdag, torsdag och fredag
Bergkvara – Kristianopel
Vågorna är lite snällare när vi kommer ut från leden, men ju närmare målet desto högre vågor får vi. Det är ungefär 2 timmars färd till Kristianopel och vi startar med revad stor men när vinden mojnar lite slår Reidar ut det för att vi ska få en bättre gång. Reidar tycker att seglingen går bra nu och funderar på om vi inte ska fortsätta ner till nästa hamn som är Sandhamn, men jag vill inte- vindarna ska ju öka och det är ändå ganska höga vågor här. Vinden ökar snabbare än vi anar och när vi ska gå upp i leden in till Kristianopels hamn ökar vinden och Reidar får slita hårt i vågorna för att dra ner storen samtidigt går 3 motorbåtar ut från hamnen och de har det väldigt jobbigt de också, ser det ut som
Vi kommer in i hamn och får en bra plats invid en Bavaria från Karlshamn, senare får vi höra att det hade blåst upp mot 10 någon timme innan vi kom, det förklarar alla vågorna som plötsligt växte på.
Paret i Bavarian var mycket trevliga och vi pratade en hel del, de tipsade om trevliga ställen att besöka i Blekinge skärgården och ett par kvällar spelade vi Boulturneringar, för vi stannade hela 3 nätter för att vänta ut att vinden skulle vända och förhoppningsvis vrida till vår fördel.
Första dagen går åt till att fortsätta torka klart de blöta kläderna och felsöka och laga belysningen som berodde på en ärgad skadad kabel ( se annat inlägg )och att städa upp i båten efter den kabeldragningen. Den andra dagen köpte vi matsäck och gick på upptäcksfärd. Så fort vi satt oss ner och åt våra goda kycklingbaugetter började det regna och vi fick kura under taket till en lada medan skuren drog förbi och tredje dagen spelade vi minigolf, handlade, promenerade och bara hade en ledig dag…
I går då det vart kväll i Bergkvara så fungerade inte belysningen i halva båten. BB-sidan helt mörk och inga USB-uttag fungerade heller.
Belysningen är uppdelad på två säkringar, en för styrbord och en för barbord. Båda var hela men ändå strömlöst på BB-sidan. I dag då vi kommit fram till Kristianopel, efter en skumpig färd så började felsökningen.
Jag visste inte hur kabeln går från elskåpet till BB-sidan. Bara att kabeln är grå. Tre gråa kablar finns i elskåpet. Belysning SB, BB och tryckvattenpump fram. Kabeln till BB-sidan försvinner ner under navbordet.
Jag lossar några takskivor i skåpen på BB-sidan. Ingen grå kabel under de tre första. Men under fjärde skivan inne i skåpet ovan pentryt, DÄR kom den gråa kabeln upp och var skarvad vidare till lampor och uttag. Jag vart tvungen att kapa kabeln för att komma åt att mäta. Minus-kabeln var hel men plus var avbrott.
Efter vidare felsökning så konstaterar vi att det är avbrott någonstans under basinredet mellan pentry och elskåp.
Vi kapar under diskbänken och skarvar i en bit ny kabel och börjar backa den grå. För att komma åt måste durkar och motorkåpa tas bort. Så här såg det ut en lång stund.
När den gråa kabeln dras ur så syns äntligen felet. I den mest trånga delen i basinredet, där det går både slangar och kablar har den gråa kabeln blivit skavd, korroderat och slutligen gått av. Det har inte skett just i går utan har pågått under en lång tid men resulterade i helt avbrott just i går efter tuff segling
Det var med viss spänning vi kopplade in kablarna i elskåpet:
Och Kristianopel var öde och tomt (Corona pandemi), och mörker var över djupet (regnmoln), och Reidars ande svävade över vattnet. Och Reidar sade: “Varde ljus”; och det vart ljus. Och Ewa såg att ljuset var gott; och en korroderad kabel skilde ljuset från mörkret. (Första Moseboken Kapitel 1-11)
Sedan städade vi och vi var nu tre timmar äldre men även lite klokare (och tröttare). Därefter promenad och ett besök på hamnkontoret.
I tisdags hände något lustigt. Vi träffade seglarkompisarna Johan och Lena också de i Linjett 35. Johan installerade i vintras en el-winsch och ville under våren också ha en fjärrkontroll. Jag tipsade om den som jag köpte på nätet, en Welleman VM130. Jag hjälpte Johan att leta efter en lika dan och fann att de nu såldes på Kjell & Co. som “Fynd” för 400:- Klart bättre och billigare än den Lewmar jag hade tidigare.
Nu låg vi jämte varandra och vi hade gjort klart för avgång. Jag har en knapp i sittbrunnen som jag väljer om min fjärr skall gå till det främre eller ankarspelet i aktern. Så jag tryckte lite på upp för att se att den stod på det aktre. Samtidigt startar Johans elwinsch 🙂
Johan hajar till och säger -“Vad hände nu”. Jag trycker kort igen och både mitt ankarspel och Johans vinsch startar. Uppenbarligen ligger vi på samma kodade kanal. Vi skrattar stor åt detta och Johan får stänga av sin vinsch tills vi har åkt.
Jag läser manualen under kommande dagar och inser att det går att koda om fjärren. Det finns 1.000.000.000 kombinationer och alla kontroller levereras med en standard-kod. Det var därför vi hade samma. Jag kodar om min i dag och passar på att laga fjärrkontrollen där fästet för remmen spruckit. Det blir en snabb-reparation med epoxi och en snörstump.
Jag provar att sändare och mottagare åter har kontakt efter kanalbyte och allt fungerar som tidigare men utan att jag nu förhoppningsvis inte aktiverar grannbåtars utrustning.
Vi “tappade” ju fallet till Spinnaker/Code-1 i går. Spinakern kom i topp men ramlade sedan ner. Kroken hade gått upp och fallet vart kvar i topp.
Ewa vill inte hissa upp mig i storfallet. För tungt! Ewa vill inte bli upphissad. För högt!
Jag var beredd att leja någon (lätt) ungdom för en 200;ing. Men inga stod i kö direkt.
Så jag började fundera på någon annan lösning. Det behövs en “klo” högst upp som kan haka tag i knopen som är runt haken. Kommer på att en utvikt spetstång skulle kunna fungera. men den behöver peka lite nedåt och sedan inte vika sig om man får tag om knopen. Så lite tejp, snören och en slangklämma runt båtshaken omvirat med tejp?
Sedan skall reservfallet fästas mitt på båtshaken så att den kan sticka upp de 30cm som det tappade fallet sitter högre än ordinarie fallbox. I extrafallet fästs ett nedhal så allt går att dra ner när/om man får tag om knopen. Det får bli en av spinnakergajarna. Fästet för extrafallet måste fixeras på ungefär mitten på båtshaken. Där fästs ytterligare en slangklämma med ett snöre under
Nu var ju vädret inte så vidare denna lördag. Såg ut att bli heldagsregn 🙁 Men enligt väderradar-siten baltrad så skulle det bli en lucka vid 14-tiden. Allt stämde. Regnet upphörde och vi riggade allt på fördäck. Det tappade fallet drogs ur block och avlastare för att löpa lätt om/när vi fick tag i det.
Ewa stod på bryggan och tittade i kikaren för att se hur högt båtshaken skulle hissad. Vi fick gör flera försök för att få rätt rotation och höjd på “haken”. Efter MÅNGA försök var jag beredd att ge upp och invänta läge att hissa upp någon. Envis som jag är så gjorde jag fler försök att med spinnakerskotet styra in båtshaken mot fallknopen. Att få tag i haken ansåg vi uteslutet då den ju var utfälld och öppen. Plötsligt säger Ewa med kikaren för ögonen “Nu tror jag du fick fast den”. Jag provar att dra nedåt och ser i ögonvrån att det tappade fallet som ligger på däck sakta glider in i masten. Det blir några gastkramande minuter då jag sakta drar nedåt i gajen samtidigt som jag håller reservfallet sträckt. Den får inte lossna nu.
Ewa rapporterar från kajen hur långt ner den kommit. Jag vågar inte titta utan koncentrerar mig på linorna. När den kommer ner så ser jag det otroliga. Spetsen på tången har gått in i det lilla hålet på fallkroken. Fallet är nere.
Efter att ha städat upp på däck så bestämmer vi att byta fallhaken. Jag har en fin Lewmar-hake som tidigare varit till spinnaker-gajarna på vår förra RB111. Den stora flätade delen tog vi bort. Vi rensade även tampen från tagling och annat för att inte kunna fastna i något där uppe.
Haken som öppnade sig var en Fransk Wichard som väl skall vara bra. Dock utan svirvel.
Vi får se under följande seglats om den nya haken håller sig stängd. Annars får vi väl börja fästa fallet med pålstek.
Vi tar det lugnt på morgonen. Börjar med en cykeltur till kyrkogården för att vattna. Hemma igen redan 09:15 och 17km cykling.
Efter en andra frukost så börjar vi packa. Ewa har redan förberett sin packning men jag ligger lite efter. Vid 12-tiden är bilen lastad. Efter att ha lastat ombord allt kör jag bilen till garaget i närheten och där har jag en gammal cykel. Det blir andra cykelturen i dag.
13:40 lämnar vi hamnen med kurs mot Nockebybron som öppnar 14. Efter öppning tuffar vi för motor mot Södertälje. Efter Slagstafärjorna så hissar vi på och seglar till Slandö Kalv. Södertälje Båtklubbs klubbholme. Slussning får vänta till i morgon.
Vi får lite vägledning åt vilket håll vi skall i morgon
lördag
Vi startar från Slandö 08:30 för att passa Mälarbron kl 10. Allt går planenligt och vi möter några klubbkompisar då vi kommer ut i saltsjön. Deras semester är slut. Vår har inte ens börjat 🙂
Vi kryssar ner över Himmerfjärden med en lunchpaus i en svajvik. Vi tar natthamn före Tvären.
söndag
Vi börjar med bad och därefter frukost. Kryss även i dag men i fina vindar. Fina leder ner förbi Västra Stendörren. Vi bytte till självslående fock i morse så det går lätt. Vi avslutar dagen på Korsö i Bråviken där vi går en skogspromenad och träffar på får. Bad trots endast 19º.
måndag
Första egentliga semesterdagen! Åter igen kryss. I dag med ett avbrott då det kommer regn och blåser 14m/s rakt i näsan. Vi tar ner och tänker gå in vid Risö. När vi är nästan framme så mojnar det till 4m/s så vi hissar på igen och seglar vidare söder ut. Försöker ta natthamn på Håskö men vi tycker att det är “utsålt” där. Går vidare för motor mot en vik söder om Harstena by. Hasselö. Där blir vi nästan helt ensamma. Bara en motorbåt längst in i viken. Vi får en regnskur strax efter tilläggning.
Men kvällen blir fin
tisdag
Vi får en fin segling ner till trakterna av Loftahammar där vi går in till Björkholmen som är Åtvidabergs klubbholme. På kvällen kommer seglarkompisar söderifrån. Också de i en Linjett 35. Trevlig kväll med Johan och Lena
onsdag
Det blir en överraskning då vi skall iväg. När jag tar upp fjärrkontrollen till ankarspelen och trycker på Upp, så startar även Johans elwinsch. Oops. Vi har två lika fjärrkontroller av märket Welleman. Jag köpte min först på nätet och Johan hittade en lika på Kjell o Co. Ingen av oss har tänkt på att ändra koden. Det finns 1.000.000.000 varianter men de levereras med samma kod från början. Detta måste vi ändra senare. Johan stänger av sitt spel och vi kan nu börja ta upp ankaret.
Vi får i dag sträckbog och tidvis med vår Code-1. Nu fungerar spärren som den skall. Vissa sträckor bär emot och då blir det fock. Vi möter fler båtar som går norr ut än som skall som vi söderut.
Norr pm Kråkelund tar vinden slut och vi startar motorn för att gå till Figeholm. Strax börjar det blåsa och det kommer regn. Vinden går från 0 till 14 på ett ögonblick. Vi tar natthamn i svajvik intill Kråkelunds gamla lotsstation. Fin svajvik med endast en tysk båt.
torsdag
Vi ändrar planerna och ställer kursen mot Byxelkrok. Där håller man på att bygga om och bygga ut hamnen berättade Johan i går. Ny vågbrytare skall göra hamnen lugnare och även ge plats för flera båtar. Vi har NW och W och kan segla med spinnaker. När Ewa hissat strumpan i topp så ramlar plötsligt allt ner. Men fallet sitter kvar där uppe. Kroken måste ha öppnat sig och nu har vi tillfälligt förlorat vårt nya fall som sitter lite högra upp och är till Code-1. Vi har som tur är ett reserv-fall i gamla spinnakertrissan så vi kan få upp spinnakern igen. Efter halva sträckan vrider vinden och ökar. Det blir fock sista biten i 8-9 m/s.
Plottern stämmer inte riktigt med nya pirarna men vi hittar in ändå. Vi är framme redan 11:30 vilket visar sig vara gynnsamt. Det blir ganska fullt till kvällen. Vi får fina promenader i hamnen med någon regnskur under resten av dagen.
På piren har man byggt många fina stentorn
Vid tidigare arbeten i hamnen har man nog använt “Röda Pärlan” men den tjänstgör nog inte längre. Nun har man modernare båtar och maskiner
På kvällen kommer Ewas chef med man och hälsar på. De är sommarboende på Öland och tar motorcyklarna hit för ett besök. Fin solnedgång som avslutar kvällen tillsammans med fiskrestaurangens räkmackor.
En vecka med jour på jobbet så ingen segling denna helg. Vi ägnar i stället helgen till förberedelser inför kommande semester.
Detta skall fixas
Fernissa listen på nedgångsluckan
Byta bränslefilter
Installera nytt 4g-Modem/Router
Installera Wi-Fi gateway för NMEA 2000
Byta några teakplugg i teakdäcket
Märka ankarkättingen
Laga spärren till Code-rullen
Ny fläkt i förpikens ventil
Fläkten i ventilen
Solventilen har låtit bedrövligt sista tiden. En ny ventil kostar 1.900:-. Det är inte första gången som de går sönder och nu har jag tröttnat. Det får bli en egen lösning i stället. En PC-fläkt. Inhandlas på Kjell & Co för 149:- NoctuaNF-B9 Silent 92mm. Om man sågar av hörnen så går den precis in i luftkanalen. Men först måste den gamla motorn bort.
Jag sågar bort den med Fein-sågen. (Det visade sig senare att ett av kolen brunnit)
Sedan sågar jag av hörnen på den nya fläkten och rundar till dem så att den passar i luftkanalen. Poängen med detta är att ventilen går att stänga om man väntas få vatten över däck.
Kabeln drar jag under takskivorna, via garderoben och vidare direkt till batteriet. En trådlös dimmer från Kina monteras på kabeln så att man med fjärrkontrollen kan stänga av den och även reglera varvtalet. Köpte 3 stycken för en tid sedan för 49:-/st
Nu har vi åter bra ventilation i förpiken utan oväsen
Ewa blir nöjd med installationen och ljudet är nu acceptabelt på fullt och knappt märkbart när varvtalet sänks.
Ankarkätting
Vi ville göra en märkning på ankarkättingen fram för att ha bättre koll på hur mycket kätting vi lägger ut. Det finns en del sidor på nätet som beskriver olika färjsystem som används i handelsflottan och marinen. Men vi valde vårt eget system. Först från ankaret sett ville vi ha rött när ankaret precis kommer upp till ytan. Det vart vid 1,5m. Sedan följde Gult vid 5m, Vitt vid 10m och Grönt vid 15m. Sedan åter rött vid 20m och där börjar linan som är ca 30m lång.
Jag har ett handtag från Biltema som man kan sätta på sprayflaskor. Detta för att slippa trycka på “knappen” på flaskan utan i stället har man ett handtag som avtryckare. När det var dags för den vita färgen så lossnade den lilla knappen. När jag satte till baks den på flaskan så punkterades ventilen och färgen sprutade ut okontrollerat. Som tur var så fick vi på tillräckligt på kättingen innan vi var tvungna att dumpa den i en soppåse. Där låg den och pyste i flera minuter tills den var tom.
Jag gjorde också en inplastad lapp med färgkoderna som klistrades fast på undersidan av fördäcksluckan.
Säkring till Karver-rulle
Som jag beskrivit tidigare så rullar KArver-rullen till Code-1-seglet ut av sig själv. Spärren fungerar inte.
Det visar sig att det finns en “Säkring” mot överbelastning. Det är en mässingstapp med midja som som går av om belastningen blir för hård. Och det är detta som hänt. På bilden kan man se den lilla “midja” som finns längst fram.
Det levererades en i reserv med rullen som jag nu monterat men det vore ju ändå skönt att ha en i reserv även i fortsättningen.
Jag gjorde en ritning på den mässingspinne som sitter inuti och tänkte be en kompis att svarva en ny sådan. Jag hann emellertid inte det före semestern.
Går den befintliga att laga?
Ja eftersom mässingssprinten går att ta bort så gör jag ett försök. Jag borrar ett hål i toppen på 2,5mm. Sprinten är 4,4 och jag tänker använda en M3 skruv insex. Den har ett passande huvud och från M3 går det lätt att komma ner till 2,5mm
Skruven sätts i pelarborren och med en fil filar jag ner den gängade delen till 2,5. Vänder på skruven och filar därefter ner skallen till 4,4mm. Jag kapar den tidigare gängade delen så att när skruven sätts i hålet får jag korrekt längd enligt tidigare. Limmar fast den med epoxi.
Nu har jag en i reserv. Dock inte med “Säkrings”-funktion då den rostfria skruven troligen inte går av.
De övriga punkterna på listan klarades också av och nu är vi nästan klara för avfärd.
Jag har tidigare gjort en bussning som hela rodrets tyngd vilar på. Jag använde då ämnen som jag redan hade. Tyvärr i materialet Oilon som kanske inte är det allra bästa. Nu “knarrar” det ganska mycket om detta lager
Så nu satsar jag på ett kullager från Danska Jefa
Lagret är beställt efter hjärtstocken som är 35mm Vad jag inte visste vid beställning var yttermåttet som visade sig vara 70mm.
För att lagret skulle få ordentligt stöd så behövdes en rejäl bricka under, likaså brickor ovanpå som skall vila på kulorna. Det gröna lagret är 14mm högt och med det material jag hade i rostfritt kunde jag få ihop 14,5mm. En bricka tillverkade jag från en 3mm plåt. De andra brickorna var extremt stora 90mm med 10mm hål ‘
Det vart mycket arbete med hålsågar, filar och vinkelslipen. Det svåra var att borra ett större hål i centrum när inget styrde hålsågen.
Någon bricka borrade jag med 32mm hålsåg och filade sedan upp till 35mm och samtidigt centrerat.
För att montera dem på hjärtstocken måste den stora klumpen som man monterar rorkulten på, tas bort. Men det är den som vilar på gröna bussningen. Alltså måste rodret lyftas. Jag har gjort det tidigare. En tamp knyts i aktre knapen. Tampen leds ner under båten och får sjunka. Därefter försöker man dra upp tampen på andra sidan och få den att fastna under roderbladet. Efter några försök så satt tampen rätt och med vinschen på ena sidan kunde jag lyfta hela rodret.
Därefter demontera klumpen (Vad heter det egentligen?)
Ta bort gröna bussningen och därefter börja lägga dit de nya delarna. Först den kraftiga brickan som skall stödja hela lagret.
Därefter själva kullagret
Och uppe på det två brickor och sedan återmontera klumpen. Man måste sätta i den tvärgående bulten och sedan dra åt insexskruven som klämmer fast klumpen för att sedan få dit rorkulten.
Därefter släpper jag på tampen som håller rodret uppe, skruvar dit rorkulten och nu vilar rodrets tyngd på kullagret.
Det går nog lite lättare än tidigare och det borde det ju göra med kulor. Knarrandet är i alla fall borta. Nu återstår provsegling för att känna skillnaden.
För någon vecka sedan bytte jag startknappen till motorn, som krånglat en längre tid. Emellertid så fortsätter den krångla. Trots nytt startbatteri så går motorn ibland inte runt utan man kan höra på pipet från motorpanelen att spänningen sjunker då man trycker på knappen. Så vad kan det mer vara spänningsfall?
Jag kopplar in multimetern på solenoiden och mäter spänningen medan Ewa trycker på startknappen. Det blir bara 9V och solenoiden slår inte till. Så då får jag mäta på startknappen och “Tändnings-nyckeln”. Först skruvar jag loss motorpaneln sedan gör jag en lång jordledning som jag sätter fast på på samma jordpunkt som jag använde nyss. Jag drar ut stoppreglaget för att motorn inte skall starta. Sätter plus-klämman på nyckelns plus-pol. Där har jag i nuläget samma spänning som batterimätaren visar. 12,98V. Jag flyttar klämman till andra sidan på nyckeln och vrider på den. 12,7V alltså nästan 0,3V spänningsfall utan egentlig belastning.
När jag trycker på startknappen så sjunker spänningen till 9V. Nu misstänker jag starkt att det är nyckeln som har dålig kontakt invändigt.
Nyckeln går enkelt att skruva loss. Först lossar jag kablarna på baksidan och sedan den stora muttern på framsidan.
Det ser ut som att den går att ta isär genom att försiktigt bända isär 4 låskammar. Med lite hjälp av Ewa en skruvmejsel och två matknivar har vi till slut fått bort locket på baksidan.
Kontaktytorna på plattan är korroderade liksom stiften på bakstycket som skall gå emot plattan.
Jag rengör alla ytor med WD40 och en grön skotch-bright-duk.
Även stiften på bakstycket och nyckel-vredet rengörs.
De små fjädrarna som trycker kontaktplattan mot stiften dras ut något för att de skall trycka lite hårdare. Allt sätts samman igen och det går inte att göra fel för det finns styrklackar både till kontaktplattan och bakstycket. Nyckeln återmonteras i panelen och därefter kabelskorna som också får sig en rengöring då även de oxiderat.
Efter att han skruvat till baks stopp-reglaget och panelen så provstarter vi. Motorn startar utan tvekan flera gånger. Under lördagen så har vi startat den flera gånger utan problem.
Eftermiddagen börjar med trafik-kaos. Vi startar från Järfälla vid 17-tiden och vår “trafik-app” lotsar genom Stockholmstrafiken på de mest förvånande vägar. När vi äntligen kommer ut på 222;an så släpper trafiken och vi kommer till båten på En timme och trettio minuter. Puh!
Vi packar och tankar och fyller avsaltat vatten vid servicebryggan. Sedan får vi sträckbog och slör ut mot norra Nämdö. Vi snirklar oss norr ut mellan fina öar i slör 4 m/s. Vi tar natthamn på N Runmarö i en svajvik.
En dag med härliga kontraster: I morse kl 07 promenad i skogen på Järvafältet, sedan trafikkaos och avslutar i en härlig svajvik på Runmarö.
fredag
I dag skall vi träffa en klubbkompis som kommer i motorbåt från hemmahamnen i Mälaren. Vi sammanstrålar på Bockö-Storö i en av de populära vikarna. Bad 20°. Gemensam middag och trevlig kväll.
lördag
I dag skall vi segla till Stora Nassa. Det är ca 10M. Det börjar med kryss i 3-4m/s och blir sedan en sträckbog ut till Nassa. Magnus är före i motorbåten men inväntar oss för hjälp med tilläggning. Han är ju ensam. Vi hittar fint berg på Bodskär, precis vid inloppet till arkipelagen. Vi har lite svag vind från OSO som drar runt udden och det svalkar skönt. Bad 22° och senare gemensam middag.
söndag
Vi vaknar med lite kluck i aktern. Vinden skulle enligt alla prognoser vara SO men den är NO så vi har vind i sidan. Magnus vill gå tidigt då han skall ända hem till Mälaren. Vi hjälper han iväg.
Vi själva har en stor sten i lä och nu har vi lovartstampen runt en sten 30m bort. Det blir svårt att släppa den och sedan hinna på i stäven utan att krascha i stenen i lä. “Vi får offra en bergskil”. Vi skiftar förtamp till en kort som vi kan släppa från däck och låta löpa i kilen. Innan vi släpper loss så inser jag att jag kan hinna få ur kilen och hinna upp på däck. Allt går bra och vi kommer iväg utan skråmor på båt eller besättning.
Vi sätter kurs ner mot Rödkobbsfjärden och hissar spinnakern. Det är fortfarande NO fast alla vädersaiter säger SO. Det gör nu inget eftersom vi bär spinnakern ända ner till Stavsnäs.
Efter Eknösundet ser det ut så här på plottern. Många har AIS nu
Där kommer SO-vinden.
När vi kommer ner till Kalvholmarna utanför Småängsviken så skall vi tömma toatanken i den flytande tömningsstation som finns här.
DÅ STARTAR INTE MOTORN!
Vi har ju haft problem med startknappen men den är ju bytt. Nu går inte motorn ens runt. Jag går ner och lyfter på dynor och luckor för att kolla batterierna. Jag kopplar på multimetern och Ewa får prova att starta. 5V i batteriet under startförsök. Jag skall ha en startkabel ombord så man kan koppla samman förbrukarbatterierna och startbatteriet, men hittar den inte. Jag tar två åskledare och försöker koppla ihop batterierna med dem men motorn orkar inte runt.
Då tar jag bort kompressionen i alla cylindrar i förhoppning att motorn skall orka runt. Till slut så får vi igång den.
Väl inne i viken och förtöjda gör vi lite fler starttester. Jag håller stoppreglaget ute och kör startmotorn. Ewa kollar multimetern. 3V i batteriet under belastning. Nu vet vi iallafall vad som är fel. Vi tar ett dopp i 23° vatten innan vi sätter oss i bilen hemåt.
Vi avseglar från Småängsviken vid 15-tiden och seglar en timme. Sedan dör vinden ut och vi tar till motorn. Vi har en plan att hitta någon bra natthamn öster om Nämdö. Vi hittar efter några försök ett eget berg på Böteskobben. Inte en båt i sikte. “Är det möjligt en midsommarhelg i Stockholms Skärgård”? Tydligen!
fredag – Midsommarafton
Vi inviger vårt nya solskydd som känns helt rätt då solen strålar från klarblå himmel. Medan Ewa Förbereder midsommar lunchen passar jag på att byta startknapp som krånglat länge.
Sedan äter vi traditionell Midsommar mat
Någon enstaka båt kommer förbi i sitt sökande efter en egen klippa. Senare badar vi trots endast 16º.
Till eftermiddagen blir det jordgubbstårta och bubbel.
lördag
Vi längtar efter en lång-promenad efter mycket stillasittande. Vinden är i dag frisk no och vi kan få slör ner till Ornö. Vi har aldrig varit inne i viken vid Ornö kyrka så dit sätter vi kursen.
Vi hittar en plats längs in på bryggan i lä. Vi kollar i olika appar hur vi kan ta en promenad och vi hittar en runda som blir en dryg timmes promenad och 5 km som vi avslutar vid Ornökyrka. Skönt!
Efter en glass I kiosken så går vi ut och svajankrar inför natten. Bad 19°
söndag
Vinden skall vara NO 7 så vi får kryss till baks i dag. Det visar sig bli 4-7 så vi får en fin segling till Ingaröfjärden.
Det har länge varit problem då man skall starta motorn att startmotorn inte går runt utan bara ger ifrån sig ett svagt klick då man trycker på startknappen. Efter flera försök så går den runt. Samma sak var det i min förra båt. Där bytte jag solenoid på startmotorn helt i onödan. Där visade det sig att det var rejält spänningsfall mellan tändningslåset-knapp-solenoid. Det vart endast 9V vid solenoiden då man tryckte på strartknappen.
Jag misstänkte att det var samma sak i Amerona. -“Men var uppstår spänningsfallet”?
I mitt dagliga jobb arbeta jag ibland med dörrmagneter till Branddörrar. Då spänningen på dörrmagneten bryts så uppstår en bakström över stängknappen och för att skydda knappen så sätter man en diod “bakvänt” över knappen eller oftast över magneten då man har flera knappar. Denna diod kan kallas “Gnist-släckare”.
Samma fenomen torde gälla på startknappen i båtmotorn. Det är ju en ganska stor spole i solenoiden som skall ha ström i startögonblicket. Själva strömmen till startmotorn går aldrig över startknappen utan det är solenoiden som kopplar in den strömmen.
I förra båten satte jag ett mellanrelä invid startmotorn. Detta relä klarade att aktiveras vid endast 9V och sedan var det relät som aktiverade solenoiden som aktiverar sartmotrn. En ganska dålig lösning egentligen. Varför inte eliminera spänningsfallet? Allt fungerade ju när det var nytt.
Så var kan spänningsfallet uppstå förutom i knappen? Först har vi kabeln till motorkontrollen, sedan startnyckeln som skall vara på och därefter startknappen. På kablarna mellan motor och kontrollen så finns två skarvdon. Kontrollen levereras med olika längd på kabel så därför finns en kontakt vid motorn och en vid kontrollen.
Enligt resonemanget ovan om “gnistsläckare” var jag ganska övertygad om att det var knappen som var den svaga länken. Där finns ju ingen “Gnistsläckare” så den borde med tiden bli bränd. Biltema säljer en startknapp som klarar 50A för 85kr (när detta skrevs) Art. 43-075. Så det var ju inte så stor kostnad att göra ett försök. Yanmars originalknapp kostar 4-500:-
Jag lossade kontrollpanelens sex skruvar, lossade på stoppreglaget som sitter i panelen och kunde därefter enkelt lossa knappen. En kabel sitter på tändningslåset och den andra är skarvad mot kabeln till solenoiden. Jag mätte med en multimeter och kunde konstatera att ibland blev det inte alls kontakt då man tryckte på knappen.
Det var dags att göra två nya kablar till den nya knappen. Jag provade mig fram vad det var för dimension på skarvhylsan och en röd 1,5mm2 kontakt passade.
Men eftersom jag ville ha 2,5mm2 kablar så tog jag bort isoleringen på en röd kontakt och lödde fast den kabeln. De andra ändarna fick ringkabelskor.
Den färdiga nya knappen var nu klar att skruva dit.
Vi har när detta skrivs startat motorn ett tiotal gånger och den har inte klickat en enda gång. Framtiden får utvisa hur vattentålig den nya knappen är, men kontrollpanelen sitter ganska skyddat i sidofacket.
Det finns ett outnyttjat utrymme i BB stuvfack bak. Där skulle man kunna göra en hylla för mer förvaring. Jag tar ner bygglasern och ritar upp ett lämpligt plan. Jag pallar upp lasern i lämplig höjd med en kudde och en skärbräda.
och ritar upp en linje på två ytor
Sedan mallar jag av med lite kartongbitar, När jag är nöjd ritar jag upp den slutliga mallen.
Och sågar ut i 9mm marineplywood. Målar med topcoat på båda sidor. Efter en dygn har topcoaten härdat och jag sågar till några kantlister. Hyllans kanter limmar jag mot skrov och skott med förtjockad epoxi. Epoxin blandad med West 404 & 406.
Nu återstår att slipa av lite av epoxin och sedan slutmål med Toplac
I dag skall vi segla ner till Småängsviken där vi hyrt en plats under tre veckor. Före frukost tar Ewa ett dopp. Hennes andra i år, trots endast 16°.
Vi går för motor ner genom fladerna vid Lådna. Sedan hissar vi på och får slör och läns ner över Kanholmsfjärden. Där tar jag fram ”Polacken” vår Code-1 (Numera vet vi emellertid att den inte kommer från Polen).
Jag har märkt en del problem med Karver-rullen redan under förra säsongen. Den rullar ofta ut sig själv. Spärren låser inte.Efter lunch-stopp i Kryssarklubben hamn Norrviken fortsätter vi söderut med Code-1 uppe. Jag mixtrar mer med rullen och inser att något gått sönder. Se mer i senare inlägg.
Vi konstaterar att vi har många nya intryck efter tre dagar. Det är tillfredställande att segla och navigera i skärgården och att finna nya vägar och fina vikar.
Vi kommer till Småängsviken vid 17-tiden och finner vår plats. Hamnen har bra skydd och här ligger många båtar. Efter kontakt med hamnkaptenen så får vi tag på en nyckel till vägbommen. Vi blir hämtade med bil någon timme senare för hemfärd.
För att få lite mer tid att segla i skärgården så har vi letat efter en plats i Stockholms Skärgård. Vi kontaktade några olika varv och fick napp i Småängsviken till bra pris.
Att bara ta sig ut genom Stockholm kräver en hel del planering för att det skall gå smidigt. Jag skrev därför in alla brotider i ett Excel-ark. Så här ser det ut på en fredag. De röda tiderna är broarnas “Stopp-tider” då de inte öppnas p.g.a trafiken. Man kan således bara åka 09, 10 eller 11. 12 är tveksamt. Om slussningen blir försenad blir man fast vid Danviksbron i 4 timmar. Hemskt!
Ewa kunde komma ifrån vid 14:30 och jag var ledig hela fredagen. Jag kunde gått på förmiddagen och Ewa anslutit vid Nacka Strand, men för att inte stressa så bestämde vi att gå under Nockebybron 19:00. Sedan får man köra i 3,7knop för att det skall ta 1,5 timme till Liljeholmsbron. Det går inte att hinna på 25 minuter med en segelbåt.
21:30 kommer vi således ut vid Danvikstull och har nu ytterligare 2 timmars motorgång till Vaxholm där vi svajankrar i en vik.
lördag
Vi vaknar till “Ring så spelar vi” och äter frukost i sittbrunnen. Vi kommer på att vi inte tömt toa-tanken på flera veckor och jag kollar därför på Transportstyrelsens hemsida var närmsta tömningsstation finns.
KATASTROF!
Alla stationer längs vår väg är ur funktion!
Vi tvingas därför göra som man gjorde förr… 🙁
Vi får fin kryss med lite skiftande vindriktningar ut till Lådna där vi hittar ett eget berg.
I dag är det Nationaldagen 6 juni. Vi ligger på svaj i Herrestaviken. Egentligen heter det “Gunviks-viken”. Herrestaviken är den vik som ligger innanför och förbinds med en smal vasskanal. Men jag tror alla säger “Herrestaviken” om den yttre viken.
Hur som helst så ligger man skyddat på svaj för alla vindar. Efter lite research i böcker om Mälaren så ser vi att man kan lägga till vid Taxinge Slott. Och där finns café med ett dignande kakbord.
Strålande sol men det väntas regn till eftermiddagen. Vi går för motor då vi har -46Ah i batterierna och det är kryss. Det finns en gästbrygga med bojar men det är endast 2 meter djupt. Vid ångbåtsbryggan, som verkar ny-renoverad, kan man enligt böckerna ligga på östra sidan med ankare. Så får det bli.
Vi tar en promenad före fikat. Tyvärr inget foto av kak-buffén då det var “Corona-kö” med 2m lucka och när det var vår tur kände vi oss för stressade med alla som var efter så vi tog inga bilder.
Under fikat kollade vi se.baltrad.eu och såg att det var regn på väg innom 20-30 min. Vi avslutade fikat och begav oss mot båten. Utanför kaféts ingång var det nu en jätte lång kö.
Vi åkte till baks till “Herrestaviken” i 7knop, nu med svarta moln och SO 10m/s i ryggen. Vi hann svajankra och få upp sittbrunnstältet innan regnet kom. Senare på kvällen vart vädret bättre men vinden friskar i emellanåt.
Bommen på äldre Linjett 35 är klenare än på de senast byggda. Med den takskotning som vi har så böjer sig bommen kraftigt vid hård segling. Särskiljt med nya stumma laminatsegel. Jag har därför tidigare förstärkt bommen invändigt. Läs mer här.
Trots denna förstärkning så böjer bommen ändå. Den håller förmodligen men jag bestämde mig för att gå upp en storlek i dimension. Nya bommar från Selden är också styvare än de äldre.
Jag pratade med Seldens representant på båtmässan i Göteborg och hade fått lite uppfattning om vilken profil som behövdes. Selden har också en “kalkylator” där man kan få fram vilka olika uppgraderingar som kan göras. På båtmässan i Göteborg så var denna funktion inte riktigt uppdaterad men nu gick det att få fram lämplig ny bommprofil. Det vart en Selden B171 UTAN Single line Reef.
Vi gillar bättre att ha separata linor fram och bak. Är vi två så revar vi oftast på under en minut.
Vi förvarar Spinakerbomm och spirbomm på sidan av storbommen. För detta har jag gjort egna fästen. På den gamla bommen fanns spår på sidan där man kunde fästa saker men inte på den nya. Så här satt spirbommen tidigare. Spinnakerbommen sitter baktill i en rostfri ring.
För att slippa borra och skruva i den nya bommen så tillverkade jag plåtar som går att fästa i likrännan och rännan undertill utan att göra hål.
Jag köpte 3mm eloxerad aluminiumplåt på Bauhaus och bockade sedan enligt bilderna
Sedan gjorde jag några rostfria plåtbitar som passar att skjuta in i rännorna. På dessa plåtar kunde jag sedan skruva och nita mina fästen.
Det främre fästet har jag tidigare gjort av bult, bricka och plastslang.
Detta fäste gick att återanvända då det fanns ett motsvarande hål på den nya bommen men till spirbommen fick jag hitta på något nytt. Det blev en “rostfri ring” från Biltemas sortiment och en slangklämma täckt av gorilla-tejp. Inte så elegant men ingen åverkan på bommen.
När allt var klart och bommen skulle monteras så visade det sig att i “Plunchen” som förbinder bom och mast hade jag borrat upp hålet till 14mm för det var så slitet. Nu är bulten bara 12mm på den nya bommen. Som tur var så var “Plunchen” lagervara på Benns.
Nu kan man skota hårt utan att bommen böjer sig nämnvärt.
Några dagar före sjösättning så provstartade jag motorn. Spridarna har varit på kontroll så de var helt tomma på diesel och förmodligen också matar-rören. Efter lite luftning och nötande med startmotorn så hostar den igång. Kör bara några sekunder eftersom jag inte har något kylvatten. Efter kontroll av motorn så upptäcker jag en dieselläcka ovanpå insprutningspumpen.
Jag har ju bänt lite på rören vid spridarna men att det skulle skapa en läcka i andra änden nere vid pumpen? Njaa. Jag försöker dra åt nipplarna men det visar sig att man endast kommer åt den främre. Skall man dra de andra två så måste man demontera de två främre.
Sagt och gjort. Lossar två rör och börjar bakifrån. Drar den. Monterar nästa drar ganska hårt och till slut den främre. Sedan gör jag inget mer före sjösättning.
torsdag 23/4
Sjösättning! Äntligen!
När båten kommer i sjön och motorn startar så går den otroligt dåligt. Ingen tomgång utan stannar direkt på låga varv. Det visar sig att det fortfarande läcker diesel vid insprutningspumpen. S..t!
Efter några dagars Googlande och titt i Servicehandbok kom jag fram till att antingen läcker ett av rören fortfarande eller så läcker det i anslutningen ner i själva pumpen. Där sitter en O-ring.
Denna film på Youtube var till hjälp för att förstå hur detta kanske skulle gå att fixa, fast det var en diesel-merca:
Någogra dagar senare var jag mogen för ett försök. Jag torkade rent och väntade någon minut för att se var dieseln kom ut. Inget syntes. Ewa fick starta motorn och då kom det direkt. Det innersta/bakre röret. Men det läckte inte vid röret utan vid förskruvningen ner mot pumpen.
Jag skruvade bort alla rör och lossade sedan nippeln ner i pumpen. Otroligt försiktigt lyfte jag upp förskruvningen som på bilden har nummer 8 och benämns “Hållare” i Svenska reservdelslistor
Enligt merca-filmen skall man vara otroligt försiktig och renlig om man öppnar upp detta.
När jag sedan kontrollerar O-ringen så är den torr och går sönder då jag försöker att ta bort den
Nu kommer lådan med nya oringar som jag ärvde efter min pappa, till användning.
En storlek är exakt rätt så med ny ring monterad är det bara att skruva ihop allt igen. Bara! Att få dit hållaren visade sig inte vara så lätt. Jag kunde inte få ner fingrarna så jag försökte med en tång. Vilket resulterade i att hållaren ramlade ner på fjädern som lossnade och kvar låg en färgflaga!
Fjädern hittade jag men hur skall man få upp denna lilla flaga. Man får inte använda något magnetiskt då det finns stor risk att ventilen under följer med upp. Vilket INTE får hända. Med en spetsad tändsticka fasttejpad på en skruvmejsel så kommer till slut färgflagan upp och jag kan sätta till baks fjädern.
Nytt försök. Jag skruvar fast hållaren på insprutningsröret ett kvarts varv. Sedan kan jag använda röret till att föra den på plats över fjädern och därefter gänga av den från rörets nippel samtidigt som jag får gängan att ta i pumpen. Nu var det bara att dra fast med momentnyckel. Här skall det vara 4,5-4,8kgm.
Efter hållaren kommit på plats återmonterade jag alla rören, luftade och provstartade. Tätt!
Jag lade två nya oringar i båten så jag har till de andra två hållarna inför framtida läckage.
Det är vid av- och på-mastning som det oftast händer saker med masten. Man slår masten i mastkranen med fula märken i eloxeringen som följd. Windexen blir skadad. Eller som för mig, VHF-kabelns kontakt fastnar i bryggan och kontakten vid mastfoten slets av. Nu var det iofs bra denna gång för då såg jag hur dålig kabeln var längst ner. Strumpan/skärmen var väldigt korroderad. Alldeles vit och mjölig. Jag hjälper en seglarkompis med deras mast och kablar och i samband med det så beställde jag två nya VHF kablar 17m långa och med färdigpressade fme-kontakter i båda ändar. Jag beställde dessa från CTV Service i Stockholm.
I kompisens mast kommer det bli lätt att byta då de har en rullmast och i den finns rör för kablar. Vi har redan dragit lite i den gamla kabeln och den rör sig i andra änden. I min mast ligger kablar i särskilda utrymmen på varje sida om likrännan. Sedan är de fixerade med små skumplastkuddar (slutna celler) ca 20x20x20 mm.
De befintliga kuddarna måste först tas bort. Masten läggs på sidan så att kablarna ligger nedåt. Jag har sedan tidigare gjort ett specialverktyg för detta. En tillbockad aluminium plåt.
Man för in verktyget via likrännan och ner i utrymmet för kabeln. Sedan får man dra verktyget ner till segelintaget och skjuta kuddarna dit ner.
När alla kuddar var ute klippte jag bort kontakten i toppen och fäste en pilotlina i kabeln.Sedan drog jag ur kabeln nedåt.
Den nya kabeln fästes i pilotlinan och skulle dras till baks till toppen. Nu uppstod ett problem. Både likrännan och kabelkanalen är tätade med sikaflex strax ovan däck så där var det trångt. Efter några misslyckade försökfick vi klippa bort den förmonterade kontakten. Jag hade glömt glidmedlet hemma så det gick trögt men till slut kom kabel igenom. Vi lirkade ut den i hålet i toppen.
Någon dag senare skull nya kuddar monteras. Detta är viktigt så att inte kabeln glider ut i likrännan. Detta kan bli förödande om kabeln kommer i kläm med storens travare. Det skulle kunna göra så att storen inte går att få ner.
Jag skar till små kuber av plasten.
och pillade in dem i likrännan.
Sedan tar man kortänden på verktyget och pressar in kudden i kabelkammaren. Den nya kabeln ville inte komma ner riktigt vilket berodde på att det fortfarande fanns gamla kuddar kvar i kabelkammaren. Kabeln fick lyftas upp i likrännan och alla gamla kuddar rensades bort. Jag fick ut 6-7 stycken till. Nu gick det lättare att få ner kabeln och de nya kuddarna kom på plats med ca 400mm mellanrum. Nedan ser man i segelintaget hur kuddarna hamnar
Aug 1 2020
Aspö – Hällevik
Lördag
Vart ska vi åka idag?
Mot Karlshamn? Vi har lugn sydostvind, ska vi inte ta och passa på och åka till Hanö eller kanske lite längre?
Så fick det bli, vi hissade upp vår Code Zero och satte kurs mot Hanö. Hanöbukten låg lugn och vi tuffade på i maklig takt med vinden snett bakifrån, solade, lagade lunch, lyssnade på ljudböcker och pysslade med lite ditt och datt som man gör när man har några timmar på sig och någonstans under vägen så kom någon av oss på en ny idé- När det är så här lugnt och fint kan i väl fortsätta förbi Hanö och gå till Hällevik så tar vi Hanö i morgon på tillbakavägen….
Sagt och gjort, vi fortsatte och kom framåt eftermiddagen fram till Hällevik, som är en fd fiskeby som numera har blivit badort. Det var en ganska grund insegling som inte var så mycket utprickad men i hamnbeskrivningen vi läste skulle man se upp för ett grund precis vid inloppet och att gästplatserna var innanför pirarna och vid nocken på ett par bryggor.
Vi tog en plats på en bryggnock och när vi kommit iordning tog vi en promenad ner till själva byn. Där visade det sig att man gjort nya gästbryggor närmare själva byn sedan vår hamnbok trycktes. Man betalade i en automat vid det stängda hamnkontoret. Det fanns en stor Ica-butik där en del av butiken var en Watski avdelnig, och Reidar som alltid är i behov av någon liten bra att ha båtgrej hittade både koppartråd till ankarspelet och ett litet block han behövde.
Till fiskaffären var det lång kö, dels för att folk höll avstånd i kön och dels för att bara några fick vara i butiken samtidigt, den skulle stänga om en halvtimma och vi ville gå till restaurangen i hamnen och äta så vi insåg att vi inte skulle få någon färsk fick den här gången heller.
På Dagmars fisk och rökeri fick vi vänta en halvtimme på ett bord i deras bar i en bakgårdsträdgård men utsikt över hamnen med lite gott i glasen. Sen blev det räkmacka till kaptenen och en sallad med räkor och alldeles för mycket quinoa i till hopp- i-landkallan.
Efter middag tog vi en tur ut på de nya gästhamnsbryggorna innan vi tog en promenad tillbaka till vår brygga. Från campingen hördes musik från en fest och på himlen var det en riktigt full måne.
By Ewa Hoverberg • 2020 0